Söndag 13 oktober 2024 kl. 16:00 – Pianoafton med Melissa Jacobson-Velandia
Församlingshemmet i Flen, Orrestagatan 8, Flen
Längd: ca 2 tim. inkl. paus

Spanska klanger från barocken och tidigt 1900-tal inleder Melissa Jacobsons program. Allra först italienaren Scarlatti, som skrev flertalet av sina 555 pianosonater i Madrid, inspirerad av spansk och portugisisk folkmusik; därefter Albéniz storverk Iberia, som framkallar ännu tydligare bilder av Spanien. Efter paus förflyttas vi till Ryssland: den näst sista av Prokofievs stora pianosonater är samtidigt introspektiv och optimistisk – ”ett uttryck för den mänskliga andens storhet” med kompositörens egna ord.

Program:
D. Scarlatti:
Sonat K208 i A-dur
Sonat K380 i E-dur
Sonat K466 i f-moll
Sonat K515 i C-dur
Sonat K487 i C-dur
I. Albéniz: ur Iberia: El Puerto, Rondeña, Triana
Paus
S. Prokofiev: Sonat nr 8 i B-dur opus 84

Melissa Jacobson-Velandia är en svensk pianist med rötter i Colombia.
Efter finalplatsen i en av Skandinaviens mest prestigefyllda musiktävlingar,”Solistpriset 2018”, har pianisten Melissa blivit lovordad för sin naturliga musikalitet, fascinerande klangbehärskning och enastående engagemang i sitt musicerande.
Hon är nu verksam både som solist och kammarmusiker i Sverige och övriga världen.

Programkommentarer:

Liksom sin far Alessandro skrev Domenico Scarlatti en stor mängd vokala verk, men hans största bedrift är utan tvekan de 555 pianosonaterna. Scarlattis vänskap med den portugisiske ambassadören i Rom ledde så småningom till en anställning som kapellmästare vid hovet i Lissabon, där han också fick undervisa den mycket begåvade prinsessan Maria Barbara. Prinsessans stora talang inspirerade Scarlatti till en explosion av kreativitet, och under de följande åren uppfann och utforskade han helt nya världar av virtuos klaverteknik. När hans briljanta elev gifte sig med prins Ferdinand av Spanien, följde han med henne till Madrid. De korta, ensatsiga sonater han skrev för Maria Barbara var ofta inspirerade av spansk och portugisisk folkmusik. Många av dem är rika på virtuosa effekter som handkorsningar, stora språng och snabba upprepade toner, men det finns också en stor grupp lyriska och sångbara sonater, till exempel sonaten i A-dur K.208 som inleder dagens program.

Vid sidan av Scarlattis sonater är kanske Albéniz Iberia det främsta som komponerats för piano i Spanien. I Ravels och Debussys efterföljd gick Albéniz från att producera — visserligen charmiga — småstycken i salongsstil till något mycket mer komplext i fråga om harmoni, textur och virtuositet. Med Iberia skapade han tolv tonpoem, vart och ett inspirerat av en specifik plats, som tillsammans ger en slösande rik bild av Spanien. Debussy sade om Albéniz svit: “Aldrig har musik åstadkommit så många skilda och färgrika intryck; ens ögon bländas av sådan bildrikedom.”
Verket är uppdelat i fyra delar med tre stycken i varje, och El Puerto är det andra och kortaste stycket i den första boken. Här kommer inspirationen från El Puerto de Santa Maria vid utflödet av floden Guadalete i provinsen Cádiz i södra Spanien, och från den livliga och intrikata dansen Zapateado. Båda de efterföljande styckena är hämtade från svitens andra bok. Rondeña är en dans med ursprung i staden Ronda i Andalusien, en form av fandango, som i sin tur räknas som en av flamencodanserna. Stycket har en särpräglad rytm som alternerar mellan 6/8- och 3/4-takt. Triana, på den västra stranden av floden Guadalquivir, var en gång hjärtat i Sevillas romska kvarter och tros även vara en av platserna där flamencon föddes – flamenco har ingredienser från både andalusisk och romsk folkmusik.

Prokofievs pianosonat nummer åtta är den sista och längsta av hans tre så kallade krigssonater, komponerade under åren 1939-44. Under sommaren arbetade han parallellt med den femte symfonin och den åttonde pianosonaten, verk som har beskrivits både som kulmen av Prokofiev skapande och som metaforer för Rysslands kamp och seger i Andra världskriget, och som enligt kompositören själv uttrycker ”den mänskliga andens storhet”. Den första satsen tar många av sina teman från Prokofievs musik för den planerade men aldrig fullbordade filmen Spader Dam (Op. 70). Även i den drömska andra satsen återanvänder han material, denna gång från musik till en scenuppsättning av Pushkins versroman Eugen Onegin (Op. 71). Sonaten avslutas med en brilliant och något kaotisk tredje sats i sonatform.

— David Wärn

Följ, dela och bjud in vänner till
evenemanget på Facebook!