Söndag 2 februari 2020 16:00 – Pianoafton med Jean-Marc Luisada
Konstakademien, Fredsgatan 12, Stockholm
Längd: ca. 2 tim. inkl. paus
Program:
Mozart: Sonat i A-dur, K. 331
Schumann: Davidsbündlertänze, opus 6
Schubert: Sonat nr 21 i B-dur, D 960
Mozarts A-dursonat K. 331 innehar en hedersplats bland pianosonater från den klassiska epoken. Den är genomgående ljus, lyrisk, inbjudande och humoristisk – från den första satsens melodiösa tema med sin pastorala karaktär och de sex fantasifulla variationerna till den graciösa menuetten och den sprudlande turkiska marschen, som imiterar janitsjarmusiken, det osmanska rikets militärmusik. Sådana “turkiska marscher” var populära under Mozarts tid, och användes för att skapa en kittlande kontrast mellan det bekant västerländska och det exotiskt österländska. Vi finner stilen även i Mozarts opera Enleveringen ur Seraljen, men också till exempel i Haydns “Militärsymfoni” nr 100. På dåtidens fortepianon kunde det till och med finnas en “turkisk pedal” med slagverkseffekter.
Det är osäkert exakt när sonaten komponerades, men den publicerades 1784 tillsammans med K. 330 och K. 332; i ett brev till sin far daterat den 12 juni 1784 nämner Mozart att han skickat tre pianosonater till sin syster. Ett mått på sonatens popularitet är den stora mängd arrangemang den har gett upphov till. Framför allt gäller det den sista satsen – redan Mozarts samtida, Stephen Storace, lånade temat till sin opera Belgrads belägring (1791). Men även första satsen har levt ett eget liv, till exempel i Max Regers monumentala Variationer och fuga över ett tema av Mozart.
Sommaren 1837 förlovade sig Schumann i hemlighet med Clara Wieck, trots hennes fars hårda motstånd. Mindre än en vecka senare började han komponera Davidsbündlertänze (“Die Davidsbündler” var en fiktiv sammanslutning av levande och döda progressiva konstnärer som Schumann refererat till i sin roll som musikkritiker.) Om det färdiga verket skrev han till Clara: “Det är många bröllopstankar i danserna – jag skrev dem i det mest underbara tillstånd av upprymdhet jag kan påminna mig… hela stycket är en Polterabend” (En “Polterabend” är kvällen före ett bröllop, då man krossar porslin utanför brudens föräldrahem för att bringa brudparet lycka). När verket först publicerades hade första sidan en framträdande dedikation till Clara, medan Schumanns eget namn hölls hemligt. Istället angavs namnen på hans två kreativa alter egon, Florestan (den oregerligt passionerade) och Eusebius (den drömmande poeten). Vart och ett av de arton styckena är undertecknade med deras initialer F och E, och i några fall båda tillsammans. Det första stycket citerar en av Claras kompositioner, Mazurkan i G-dur ur Soirées Musicales, opus 6 nr 5.
Sviten är delad i två delar, varav Florestan och Eusebius får avsluta varsin. Som överskrift till det nionde stycket står “Här avbröt sig Florestan, och hans läppar darrade av smärta”. Nr 17, som ska spelas “som på avstånd” och som rekapitulerar stycke nr 2, utgör svitens egentliga slut. Över stycke nr 18 står inskriptionen “Helt i onödan tillade Eusebius det följande; men när han gjorde det talade hans blick om stor salighet”.
I augusti 1828 var Schubert så illa däran att hans läkare rekommenderade honom att flytta till sin bror Ferdinand, ett stycke utanför Wien, där man hoppades att den friska luften kunde hjälpa honom att tillfriskna. Men den 19 november avled han efter två veckors kontinuerlig feberyra. Besökare har vittnat om att han den sista tiden sjöng konstant och under få, korta stunder av sinnesnärvaro korrekturläste andra delen av sångcykeln Winterreise, som skulle ges ut i december samma år. Det är något av ett mirakel att han under dessa månader också lyckades fullborda flera av sina främsta verk, däribland en trilogi av monumentala pianosonater. B-dursonaten är kanske den mest trösterika och samtidigt den mest mångbottnade av de tre, något som kan illustreras av det motto Artur Schnabel gav åt den fjärde satsens öppningstema: “Ich weiss nicht, ob ich lache, ich weiss nicht, ob ich weine” (jag vet ej om jag skrattar, jag vet ej om jag gråter).
Missa inte Konsertintroduktionen innan konserten i Sal Öst med pianisten David Wärn kl 15.10-15.30.
Mer information och biljetter:
Om konserthelgen med Jean-Marc Luisada
Söndag 2 februari kl 16.00: Pianoafton (Konstakademien)
Måndag 3 februari kl 13.00: Masterclass (KMH)