Lördag 19 november 2022 kl. 17:00 (OBS TIDEN!) – Pianoafton med Marianna Shirinyan
Konstakademien, Fredsgatan 12, Stockholm
Längd: ca. 2 tim. inkl. paus

En musikpoetisk föreställning där William Shakespeares och Aloysius Bertrands poesi möter musik av Bach, Beethoven, Ravel, Schubert, Liszt, Abrahamsen, Skrjabin och Chopin. En dramatisk sats av Bach inleder denna konsert som består av ett spektrum av pianorepertoarens höjdpunkter genom historien.
Folkkäre skådespelaren Samuel Fröler reciterar och pianisten Marianna Shirinyan spelar.

Program:

Johan Sebastian Bach: sats 1 ur Partita nr. 2 i c-moll
William Shakespeare: ”Lysander/Hermia”
ur ”En Midsommarnattsdröm” (översättning: Göran O Eriksson)
Ludwig van Beethoven: sats 1 ur “Månskenssonaten”, op 27 nr 2
Maurice Ravel: Gaspard de la Nuit
1. Ondine (Sjöjungfrun) – 2. Le gibet (Galgen) – 3. Scarbo (Scarbo)
Text: Aloysius Bertrand (översättning: Irène Mannheimer)

Paus

Franz Schubert: Impromtu i Gess-dur, op. 90 nr. 3
William Shakespeare: ”Benedict”
ur ”Mycket väsen för ingenting” (översättning: Harald Leander)
Franz Liszt: Konsertetyd nr 2: La Leggierezza
William Shakespeare: Sonett nr. 106 (översättning: Eva Ström)
Hans Abrahamsen: Fyra Etyder: 1. Traumbild 2. Storm 3. Arabeske 4. Ende
William Shakespeare: Sonett nr. 129 (översättning: Eva Ström)
Franz Schubert: Impromptu i Ess-dur, op. 90 nr. 2
William Shakespeare: ”Biron” ur Fyra friares fiasko (översättning: Allan Bergstrand)
Alexander Scriabin: Feuillet d’album, op. 45 nr 1
William Shakespeare:
”Parolles” ur ”Slutet gott, allting gott” (översättning: Eva Runefelt)
Sonett nr. 18 (översättning: Eva Ström)
Frederic Chopin: Ballad nr. 4 i f-moll

William Shakespeare (1564-1616) lät publicera en svit av 154 sonetter år 1609. De har blivit ett av litteraturhistoriens mest kända och älskade verk. Ännu fyrahundra år efter utgivningen fortsätter dessa dikter att fängsla, förbrylla och beröra. I kväll kommer Samuel Fröler att framföra 3 av dessa sonetter men också ett flertal utdrag och monologer från dramatikern Shakespeares kända pjäser.

Med början 1726 gav Bach ut en klaverpartita om året. 1731 kom hela samlingen om sex partitor i tryck med undertiteln Clavier-Übung (Klaverövning). Något förvånande är det väl att trots att Bach redan hade bakom sig Das Wohltemperierte Clavier, de stora passionerna, hundratals kantater och så vidare, var detta den första musik tonsättaren publicerade på eget initiativ — han gav samlingen till och med opusnummer 1! Partitorna gjorde stort intryck på Bachs samtida – att ge ut sviter med populära danssatser var vanligt förekommande men ingen hade tidigare fört genren till en sådan konstnärlig höjd eller ställt så formidabla tekniska krav.

Ludwig van Beethoven komponerade sin Sonat op 27 nr 2 sommaren 1801 i Ungern, under en vistelse hos familjen Brunswick. Kompositionen publicerades 1802 och tillägnades Beethovens elev och stora kärlek, den 17 år gamla grevinnan Giulietta Gucciardi. Sonaten har blivit ett av Beethovens mest berömda och omtyckta verk. Namnet Månskenssonaten har den fått av den tyske poeten och musikkritikern Ludwig Rellstab som fem år efter Beethovens död, liknade första satsen vid månens sken över Luzernsjön.

Gaspard de la nuit har underrubriken “Tre poem efter Aloysius Bertrand”, och bygger på tre texter ur Bertrands samling med medeltidsinspirerade, ockulta sagor och dikter, som berättaren hävdar att han fått höra om natten av djävulen själv. Med Gaspard ville Ravel enligt egen utsago flytta gränserna för den moderna pianotekniken och skapa något som var “svårare än Balakirevs Islamey.” Vart och ett av
Ravels stycken har en av Bertrands dikter som ett förord. Det första, Ondine, porträtterar en vattennymf som sjunger för att förföra en dödlig och få honom att besöka hennes rike djupt nere i sjön. Le Gibet frammanar “klockan som ljuder från fjärran stadsmurar under horisonten, och en död kropp som hänger från galgen, rödfärgad av solnedgången”. Ravel illustrerar den entoniga klockan genom att låta en B-oktav ljuda genom hela stycket. Scarbo tecknar bilden av en spöklik dvärg som hemsöker berättaren som en nattmara. Scarbos skratt hörs i ett mörkt hörn; hans naglar skrapar mot väggen; han ramlar ner från taket och rullar runt på golvet. Ju längre natten går, desto större blir han, tills han är som ett “gotiskt kyrktorn, mellan mig och månen” — men så plötsligt försvinner han spårlöst i mörkret.

Schuberts Impromptus D899 och D935, båda samlingarna komponerade 1827, hör till tonsättarens mest kända och älskade verk. Det var utgivaren Haslinger som valde titeln och inte Schubert själv, men onekligen passar termen Impromptu ganska väl på dessa stycken. Trots att de är ytterst genomkomponerade ger de ett intryck av att fritt spinna vidare på ett spontant pianistiskt infall. Samtidigt beskriver ju detta bara musikens yta – det pianistiskt virtuosa blir sekundärt när Schubert på sitt sedvanliga sätt öppnar upp för nya djup och överraskande perspektiv med hjälp av sin personliga harmonik och musikens välavvägda kontraster och vändpunkter.

Hans Abrahamsen är född 1952 och har studerat bland annat för Per Nørgård, och representerade under 1970-talet en nyenkelhet i opposition mot den seriella modernismen. I hans musik tar han gärna upp element från äldre tiders musik. 2016 erhöll Hans Abrahamsen Nordiska rådets musikpris, och 2019 blev han belönad med det prestigefyllda Sonningpriset.

De korta verk som har opusnummer 57 till 59 är skrivna kring den period då Skrjabins musik på allvar hade börjat röra sig bort från den romantiska pianotraditionen och in i en mer mystisk dimension. Feuillet d’album Op 58 brukar anges som den precisa punkt då Skrjabin helt och hållet inträder i sin sena period. Här finns inte någon tonart, harmoniken är statisk och flyter någonstans mellan konsonans och dissonans.
Chopins fyra ballader för piano är ett monument i musikhistorien; med dem skapade Chopin en helt ny musikalisk genre. Bara att använda titeln Ballad på ett instrumentalt verk var i sig själv nytt, men det var i samspelet mellan innehåll och form som Chopin visade sig som en äkta revolutionär. Atmosfären i dessa verk påminner om den vokala balladen, som hade blomstrat under medeltiden och fått en renässans bland romantikens poeter. Goethes Erlkönig är ett paradexempel: här framkallas en värld av mystiska och oförklarliga skeenden, inspirerade av folklig fantasi och återberättade i en melankolisk ton. Som i den romantiska poesin blandar Chopin det dramatiskt berättande med det lyriska.

Marianna Shirinyan fick en flygande start på sin karriär efter att ha vunnit fem priser vid den internationella pianotävlingen i München 2006. Hon är numera en eftertraktad solist och kammarmusiker med hela världen som spelplan. En höjdpunkt senaste året är nominering av hennes soloalbum till Tyska Kritikerpriset för bästa musik-CD. Ännu en aktuell nyhet är hennes inspelning med pianisten Dominik Wizjan i Rachmaninovs ”Sviter för två Pianon”. Marianna Shirinyan är gästprofessor både vid ”Det Kongelige Danske Musikkonservatorium” och Norges Musikhögskola.

Skådespelare Samuel Fröler blev känd för svenska folket i roller som flygaren Gösta Nilsson i Lars Molins TV-serie ”Tre kärlekar”, Ingmar Bergmans far i TV-serien “Den goda viljan-” men kanske är han mest populär efter TV- serien “Skärgårdsdoktorn” där han spelade läkaren Johan Steen. Just nu är Samuel Fröler aktuell på Stadsteatern i Kullagulla och senare Lars Noréns – Tiden är vårt hem.

Följ, dela och bjud in vänner till
evenemanget på Facebook!