Pianotekniker Tore Persson tar en paus och bjuder Stefan Bojsten på en pratstund mitt i sitt koncentrerade arbete med att förbereda den nya Steingraeber-flygeln inför premiärkonserten med Peter Jablonski på måndag.

Du har fått ett ganska ovanligt instrument att arbeta med, en Steingraeber D-232 konsertflygel. Hur är den?

– Det är ett fantastiskt instrument. Hög kvalitet i minsta detalj men lite annorlunda än de jag är van vid. Det känns utmanande.

Som pianist behöver man ofta minst en timme för att komma in i ett nytt instrument. Hur är det för en tekniker?

– Det är nog en liknande känsla för mig. Steingraeberflygeln svarar på allt jag gör men jag behöver tid för att med mina olika verktyg göra prover, för att komma underfund med hur materialet svarar. Min uppgift är ju att försöka få fram en så stor och formbar klangpalett som möjligt ur instrumentet, utan att gå till överdrifter. Då detta även har med smak att göra, är dialogen med pianisten väldigt viktig. Speciellt eftersom den här flygeln har lite för mej nya och annorlunda kvalitéer.

Den exakta touchen i anslaget och rekylen man får tillbaka av tangenten är lätt att tycka om. Kanske önskar man mer färg på några toner i fjärde oktaven, och kan du lugna ner det vilda mellanläget kring ettstrukna C?

– Det är fullt möjligt att förändra men vi tar det i små steg, lite i taget. Jag vill inte radera värmen i mellanläget, så det är känsligt vad jag gör hela tiden.

Tror du flygeln kommer att utvecklas och bli ännu bättre under seriens nio pianoaftnar?

– Jag gör vad jag kan men den har potential att bli väldigt bra. Sedan blir varje ny konsert ett test av dess olika kvalitéer. Jag kommer säkert att ändra lite undan för undan under konsertserien. Den är ny och redan fantastiskt klangskön och dynamisk så det blir mycket spännande att arbeta med den.