Pianomusik på Konstakademien – 20 oktober 2019, kl 16.00
Tuija Hakkila, piano
Instrument
Första delen: Hammarklaver byggt 1838 av Pehr Rosenwall i Stockholm
Andra delen: Steingraeber konsertflygel (2009)
Program:
Ludwig van Beethoven: Ur bagateller op. 33
nr 1 Andante grazioso, quasi allegretto
nr 2 Scherzo: Allegro
nr 4 Andante
nr 7 Presto
Robert Schumann:
Phantasietanz op. 124 nr 5
Elfe op. 124 nr 17
Kind im Einschlummern op. 15 nr 12
Intermezzo op. 26 nr 4
Vogel als Prophet op. 82 nr 7
Ludwig van Beethoven: Sonat C op. 53 “Waldstein”
Allegro con brio
Introduzione: Molto adagio
Rondo: Allegro moderato
***** paus *****
Luciano Berio: Sequenza IV
Salvatore Sciarrino: Notturno II
Kaija Saariaho: Arabesques et adages
Johannes Brahms: Sechs Klavierstücke op. 118
Intermezzo a-moll
Intermezzo A-dur
Ballad g-moll
Intermezzo f-moll
Romanze F-dur
Intermezzo es-moll
Om programmet
Vid sidan av sina mer monumentala verk komponerade Beethoven Bagateller, eller “Kleinigkeiten”, som han också kallade dem, under hela sin karriär. Med sin fria form och infallsrikedom blev de viktiga inspirationskällor under romantiken, då tonsättarna sökte efter andra former än de klassiska. De första bagatellernas tillkomsthistoria är något oklar – autografmanuskriptet antyder att tidiga versioner kan ha funnits redan 1782, då Beethoven var 12 år. Men opus 33 som helhet publicerades inte förrän 20 år senare, säkerligen efter betydande ändringar.
Schumanns Albumblätter sammanställdes 1854, då hans karriär var över och hans liv mer eller mindre låg i spillror på grund av vikande kroppslig och mental hälsa. Men styckena är komponerade tio till tjugo år tidigare, och är ofta sådana som han valt att utelämna från tidigare samlingar – både Phantasietanz och Elfe skulle ursprungligen ingått i Carnaval. Kind im Einschlummern är ett av de avslutande styckena ur det välkända Kinderszenen, där barnet somnar efter en innehållsrik dag med käpphästridning, blindbock, sagoläsning vid brasan och mycket annat. Efter ett passionerat intermezzo ur Faschingsschwank aus Wien, möter vi ett mystisk lugn i en av
Schumann drömd skog – Vogel als Prophet, med sitt ganska förbluffande tonspråk, är det det mest berömda stycket ur Waldszenen, Schumanns sista betydande pianosvit.
Vad som mest uppenbart skiljer Waldsteinsonaten från Beethovens tidigare 20 pianosonater är de oerhörda tekniska utmaningarna – ingen samtida amatörpianist lär ha kunnat drömma om att ta sig igenom sonaten på något meningsfullt vis. Som Charles Rosen har påpekat introduceras här för första gången i ett sonatsammanhang många tekniska element och harmoniska strukturer som tidigare reserverats för pianokonserter, vilket bidrar till sonatens unika dramatik och briljans. Det obönhörliga framåtdrivet understryks än mer av att alla tre satser börjar i pianissimo. Det omfångsrika registret och de okonventionella pedalmarkeringarna var säkert inspirerade av Beethovenss nya Érard-piano. Greve von Waldstein var en av Beethovens tidigaste vänner och sponsorer, som till den 22-årige Beethoven, på väg från Bonn till Wien för att studera för Haydn, skrev de ofta citerade orden: “Med hjälp av oförtröttlig nit kommer du att motta Mozarts ande från Haydns händer”.
Luciano Berios Sequenze, fjorton solokompositioner, är ett av 1900-talets mest betydelsefulla försök att kartlägga musikens gränser och varje instruments potential. Sequenza nummer fyra för piano är ett rastlöst stycke med höga tekniska krav. Sostenutopedalen – den mittersta av flygelns tre – spelar en viktig roll.
Salvatore Sciarrinos musik utforskar ofta gränsen där tystnad övergår i ljud, och de två Nocturnerna från 1998 är inget undantag. Här leds vår uppmärksamhet i riktning mot de oftast ohörbara ljud som härrör från instrumentets mekanik.
Kaija Saariaho är en av Nordens mest betydande aktiva tonsättare. Hennes pianostycke Arabesques et Adages beställdes av den fjärde Internationella Maj Lind-tävlingen i Helsingfors 2017.
Opus 118 är den oftast spelade av Brahms sena samlingar. Som så ofta hos den sene Brahms är musiken förtätad och expressiv; på drygt 20 minuter serveras vi ett koncentrat av hela Brahms musikaliska och känslomässiga universum. Clara Schumann skrev att han här gett uttryck för “ett överflöd av känsla inom de snävaste ramar”. Att samlingen är den enda som officiellt tillägnades Clara, kan nog antyda att även Brahms själv värderade den högt.
Det första Intermezzot är dramatiskt och svepande och leder direkt in till det andra, som förmodligen är Brahms mest berömda pianostycke, nocturneliknande och fyllt av nostalgi och längtan. Den efterföljande Balladen är starkt rytmisk, med en sångbar mellandel. Nästa Intermezzo är ett något nervöst och bitvist upprört stycke där händerna jagar och imiterar varandra. I det femte stycket, Romans, är stämningen däremot lugn och tillfreds. Det sista Intermezzot börjar ganska hotfullt med det gregorianska dödsmotivet Dies Irae, och utvecklar sig till ett slags högtidlig, heroisk marsch med ett resignerat slut.
Om Tuija Hakkila
Tuija Hakkila har studerat vid Sibeliusakademien i Helsingfors med Liisa Pohjola och Eero Heinonen som lärarkrafter och fortsatte sina studier vid Paris Conservatoir med Jacques Rouvier och Theodor Paraschivesco. Tuija har ägnat sig både åt 1900-talets musik med Claude Helffer i Paris som lärare och klassisk interpretation på tids-trogna instrument med Malcolm Bilson i USA. Att spela tidstroget har blivit en specialitét för Tuija Hakkila vilket speglar sig i många lysande recensioner i världspressen för inspelningar och konserter med musik av Mozart, Beethoven och Schumann. Tuija Hakkila har även varit konstnärlig chef för Early Music Festival i Hämeenlinna, Sibelius Academy Concert Series, Kaiho Festival i Espoo och Nurmes Summer Academy och konserter. Hon har framträtt både som solist och kammarmusiker i Europa, i USA, Japan, Indonesien, Afrika och Sydamerika. Hon har samarbetat med framstående musiker och dirigenter som Karita Mattila, Alexei Lubimov, Okko Kamu, Jukka-Pekka Saraste, Leif Segerstam och Sakari Oramo.
Sedan 1987 har hon en ledande befattning vid Sibeliusakademien och 2014 utnämndes hon till professor i piano vid samma lärosäte.