Anders Kilströms program har tyngdpunkten i den romantiska epoken; Schuberts monumentala c-mollsonat från tonsättarens sista år i livet dominerar första avdelningen, medan Schumanns fantasifulla skapelser tillägnade det fiktiva konstnärsgeniet Kreisler får avsluta konserten. Stycken av mindre format från olika tider kretsar däromkring likt minnen eller drömmar som ibland går i dialog med varandra, som när Berios Wasserklavier återkallar ett vaggviseliknande Intermezzo av Brahms.

Programmet spelas i Boden, Stockholm och Flen:
Torsdag 20 april: Pianomusik i Boden
Söndag 23 april: Pianomusik på Konstakademien (Stockholm)
Söndag 7 maj: Pianomusik i Flen

Bachs Das Wohltemperierte Klavier, 48 preludier och fugor i alla tonarter, betraktas allmänt som en av barockens främsta bedrifter på musikens område. Det har kallats pianomusikens Gamla Testamente, och har i århundraden fungerat som en outsinlig källa till inpiration för tonsättare och pianister. Preludiet och fugan i Ess-moll hör till de längsta och mest elaborerade i bok 1. Särskilt fugan är nästan en provkarta på kontrapunktiska tekniker, bemästrade till perfektion.

Schuberts stora respekt och vördnad för Beethoven är väl omvittnad, och det är i c-mollsonaten D 958 som han kanske tydligast refererar till och brottas med den store föregångaren. Bara valet av tonart ger en vink – samma c-moll som i Beethovens femte symfoni, Pathétique-sonaten, tredje pianokonserten och så vidare. Av de tre stora sonaterna Schubert skrev under sitt sista levnadsår är detta den enda i moll, och den kan väl också beskrivas som den mest pessimistiska. Ett slags oro och rastlöshet tycks ligga nära till hands i alla de fyra satserna, även i mera lyriska partier. Den sista, furiöst galopperande satsen i tarantellastil är långt ifrån någon Beethovensk heroism.

1892-93 komponerade Brahms ett stort antal korta pianostycken med ett mycket komprimerat tonspråk som han samlade i fyra opus: 116-119. Dessa stycken bygger ofta helt och hållet på en enkel musikalisk ‘urcell’ – i det andra Intermezzot i opus 117 handlar det om en fallande arpeggiofigur som Brahms utvecklar och varierar i ett slags miniatyr-sonatform.

Amy Beach var USA:s första kvinnliga kompositör av betydelse och en framstående konsertpianist som debuterade med Boston Symphony vid sexton års ålder. De fyra styckena i opus 15 är mycket pianistiska och representativa för hennes stil som befinner sig i den romantiska huvudfåran.

Jeux d’eau är ett av Ravels ungdomsverk, komponerat medan tonsättaren fortfarande studerade vid Pariskonservatoriet. Ravel skulle komma att tillmäta det stor betydelse: ”Jeux d’eau, komponerat 1901, är ursprunget till hela den pianistiska förnyelse man velat tillskriva mina verk”. (La Revue Musicale 1938) Originalmanuskriptet innehöll även en rad från poeten Henri de Régnier: ”Flod-guden skrattar åt vattnet som kittlar honom”.

Luciano Berios pianostycken för de fyra elementen komponerades mellan 1965 och 1989. “Wasserklavier” skrevs först, och behandlar till skillnad från Jeux d’eau vattnet inte bara som ett naturfenomen utan också som en symbol för minnet. Stycket innehåller material från Schuberts Impromptu opus 142 nr 1, och Brahms Intermezzo opus 117 nr 2. “Erdenklavier” ser på papperet ut som en en enda lång oharmoniserad melodilinje – en långsamt roterande tonserie, där aldrig mer än en ton i taget slås an. Men stycket utgör också en etyd i pedalisering och utnyttjande av instrumentets resonans, som skapar styckets rymd och harmonier.

1839 skrev Schumann till en vän om några av sina senaste kompositioner – Kinderszenen, C-durfantasin, Arabesque, Kreisleriana med flera: “Av dessa älskar jag Kreisleriana mest (…) Kreisler är en figur skapad av E.T.A. Hoffmann, en excentrisk, otämjd, påhittig kapellmästare. Du kommer att gilla mycket hos honom.” Hoffmanns “Kreisleriana” består av berättelser och anekdoter ur kapellmästare Kreislers liv som ofta illustrerar konflikten mellan sant konstnärskap och vardagsliv, samt av diverse musikteoretiska utläggningar. Schumanns drömlika, improvisationsartade stycken tycks motsvara Hoffmanns idé om det romantiska konstnärskapet, personifierat i Kreisler: “Han är helt uppfylld av en gudomlig kraft; och ger sig hän med barnlik fromhet till vadhelst anden råkar frammana inom honom”.

Program:
Bach: Preludium & Fuga nr 8 ess-moll ur DWK bok 1
Brahms: Intermezzo op 117 nr 2
Schubert: Sonat c-moll D 958
Amy Beach: Dreaming ur Four Sketches op 15
Ravel: Jeux d´eau
Luciano Berio: Erdenklavier och Wasserklavier
Schumann: Kreisleriana

Mer information & biljetter:
Torsdag 20 april: Pianomusik i Boden
Söndag 23 april: Pianomusik på Konstakademien (Stockholm)
Söndag 7 maj: Pianomusik i Flen