På Konstakademien söndag 22 april gör vi en resa in i barockens fantasifyllda värld tillsammans med kvällens ciceron och barockexpert Dan Laurin. Under en hel konsert möter vi den moderna flygelns två föregångare, klavikordet och cembalon, i en musikalisk miljö där begrepp som romantik, dramatik och stil dras till ytterlighetens gräns.
Innan konserten blir det introduktion i konsertsalen kl. 15.00-15.15. Hans Erik Svensson, en av Sveriges kunnigaste instrumentmakare, kommer att berätta om klavikordets fascinerande historia, men även mer ingående beskriva klavikordets uttrycksmöjligheter och stora dynamiska potential.
Lyssna gärna på ett par smakprov på verk av kompositörerna i konsertprogrammet!
Mayumi Kamata spelar Johnsens Sonat nr 6 på klavikord:
Länk till mp3 >>
Läs mer om klavikordet på clavichord.se/resources >>
Anna Paradiso Laurin spelar ”Le Vertigo” av Joseph-Nicolas-Pancrace Royer:
Dan Laurin skriver i programboken:
Den moderna flygeln är det nyaste skottet på ett träd av fantastiskt instrumentmakeri. Bakom varje flygel av Steinway eller Fazioli ligger en dynamisk dialog mellan tradition och förnyelse som har varit kännetecknande för branschen sedan Bartolomeo Cristoforis uppfinning ”Gravicembalo col piano e forte” omtalades för första gången 1711. Cristofori hade helt enkelt tagit en cembalodesign men försett den med en ny mekanik med klubbor – en princip som hållit sig fram till våra dagar. Utvecklingen fortsätter: för bara två år sedan presenterade pianisten Daniel Barenboim en modern flygel byggd av Chris Maene på vilken strängarna inte längre monterats korsvis över resonansbottnen, men löper parallellt hela instrumentets längd. Samma princip har använts av instrumentmakare från tidernas begynnelse fram till 1900-talet men sedan övergivits; Barenboim förklarade, att han sett en flygel som tillhört Liszt och att sonoriteten helt enkelt var bättre. Förresten var Liszts favoritinstrument av märket Steingraeber. Firman har, efter många års slumrande tillvaro, åter börjat bygga instrument vilka idag klassas som något av det yppersta man kan spela på. Här, på Konstakademien, finns ett sådant instrument som används i Piano Visions exklusiva konsertserie.
Äldre tiders klavérmakare använde inga ritningar för att konstruera sina instrument. Passare och linjal direkt på träet var det som gällde. Om man visste, att tonen F skulle ha en viss stränglängd (beroende på temperatur och strängens tjocklek) kunde man, med hjälp av en proportionslära som generade resten av måtten, räkna sig fram till en design. När äldre instrument restaurerats har man hittat märken efter passare och linjal jämte blyertsanteckningar på baksidan av resonansbottnen utan att förstå betydelsen av detta; det är först nyare tiders forskningsrön som kommit med förklaringen.
I Sverige fanns redan under tidigt 1700-tal en inhemsk klavérproduktion av bra kvalitet, men det är först under senare delen av århundradet som en svensk design, byggd på vetenskapliga rön angående mensurer (stränglängder), slår igenom. Det svenska klavikordet är en helt egen utveckling av internationellt format, framförallt representerad av Pehr Lindholm, som definierar en helt egen stil vad beträffar klavikorddesign. Hans instrument är betydligt större än sina föregångare, vilket möjliggör en större ton med rikare övertoner.
Cembalon har gjort en kometartad karriär under de senaste hundrafemtio åren. Till stor del beror detta på J S Bachs genombrott på konsertestraderna i modern tid – den enda karriär han någonsin gjort. I dag är de flesta cembalister pianister eller organister som emigrerat till en annan klangvärld utan att egentligen ändra teknik. En stor del av källmaterialet från 16-1700-talen beskriver speltekniker som fortfarande är okända för de flesta cembalister. Till denna kunskap hör exempelvis en helt annan fingersättning, vilket grundläggande ändrar artikulation och anslag. En av världens bästa cembalomakare bor i vårt land: Andreas Kihlströms instrument klingar idag på många kontinenter och är kända för sin fantastiska klangskönhet.
Av de instrument som fortfarande används inom den klassiska musiken är tangentinstrumenten de som klangligt förändrats mest sedan de först introducerades. Om vi antar, att det finns en nära relation mellan en kompositörs verk och den klang han eller hon föreställer sig blir det desto viktigare för en interpret att förstå detta. Resonemang av typen ”om Bach hade känt till en steinwayflygel hade han föredragit denna framför cembalon eller klavikordet” vittnar därför om bottenlös okunskap.
Att bygga klavérinstrument har alltid varit ett high-tech-projekt, antingen instrumentmakaren har använt plektrum av kråkfjädrar, fisklim, vildsvinsborst-fjädringar eller kretskort; vårt program försöker visa tonsättarnas kärlek till ett instrument som i förening med fantastisk hantverksskicklighet och kunskap om akustik lett till underbar, klingande musik.
Programmet ni ska lyssna till försöker slå en bro mellan tid och rum. Äldre tiders klangideal och spelsätt kommer förhoppningsvis att skapa nya referenser för den moderne lyssnaren och inspirera till fortsatt reflekterande. All musik är modern och nutida när den väl spelas. I programmet möter ni våldsamma känslor, intima reflektioner över liv och död, hisnande uppvisningar och svenskt vemod – känslor som enbart musiken kan förmedla, utan ord.
— Dan Laurin
Konsert med Mayumi Kamata & Anna Paradiso Laurin
Söndag 22 april kl 16.00 på Konstakademien
Mer information om konsertern >>
