Lördag den 5 april spelar den brittiske pianisten Leon McCawley musik av Scarlatti, Beethoven, Chopin och Franck på Konstkademien.
Så här ser konsertdagens program på Konstakademien ut:
11.00 Konstakademiens utställningar och café öppner.
15.15-15.30 Konsertintroduktion men Staffan Scheja i Nikehallen, plan 1
16.00 Pianoafton med Leon McCawley i Hörsalen, plan 2
Här nedan kan du läsa mer om verken och om Leon McCawley.
Italienaren Scarlattis vänskap med den portugisiske ambassadören i Rom ledde till en anställning som kapellmästare vid hovet i Lissabon, där han också fick undervisa den mycket begåvade prinsessan Maria Barbara. Prinsessans stora talang inspirerade Scarlatti till en explosion av kreativitet. Många av hans inte mindre än 555 sonater innehåller spektakulära effekter som handkorsningar, stora språng, fanfarer och snabba upprepade toner, men det finns också en stor grupp lyriska och sångbara sonater. De två sonaterna i dagens program representerar varsin av dessa sidor av Scarlatti.
Vad som mest uppenbart skiljer Waldsteinsonaten från Beethovens tidigare 20 pianosonater är de oerhörda tekniska utmaningarna – ingen samtida amatörpianist lär ha kunnat drömma om att ta sig igenom sonaten på något meningsfullt vis. Det obönhörliga framåtdrivet understryks än mer av att alla tre satser börjar i pianissimo. Det omfångsrika registret och de okonventionella pedalmarkeringarna var säkert inspirerade av Beethovens nya Érard-piano. Andante favori var ursprungligen tänkt att fungera som mellansats, men lades åt sidan och publicerades som ett självständigt stycke året efter (1805). Enligt Ferdinand Ries var det en vän som påpekade att sonaten var alldeles för lång, vilket naturligtvis orsakade ett rejält vredesutbrott. Men efter att Beethoven lugnat ner sig insåg han att det kunde ligga något i kritiken, och ersatte Andantet med den lågmälda introduktion som nu föregår Rondot.
Chopin komponerade Écossaiserna Op. 73 som 16-åring 1826 – det sena opusnumret beror på att de inte publicerades förrän efter hans död, tillsammans med andra kvarvarande manuskript (som Chopin egentligen gett tydliga instruktioner om att bränna). Både Berceuse och Barcarolle är däremot sena verk. Berceusen komponerades 1844, då Chopin bodde över sommaren i George Sands herrgård Nohant. Sångerskan Pauline Viardots lilla dotter tillbringade också tid där medan hennes mor var ute och konserterade, och möjligen var vaggsången till henne (för detta talar att manuskriptet bevarades av Viardot). Det är ett variationsverk vars tema påminner om en polsk sång Chopin kan ha hört som liten: “Już miesiąć zeszedł, psy się uśpily” (“Månen har gått upp, och hundarna sover”). Barcarollen är svårare att sätta i ett bio-
grafiskt sammanhang – Chopin besökte aldrig Venedig som till exempel Mendelssohn, som skrev ett antal “gondolsånger” efter sin vistelse där. Men att skriva Barcaroller låg i tiden, inte minst inom opera. Chopin går dock långt utöver genrens konventioner i detta stycke, som hör till hans mest älskade och omskrivna.
César Franck slutade komponera för solopiano vid 22 års ålder, vilket inte förvånar någon som har har läst om hur hans slavdrivare till far tvingade honom att producera meningslösa virtuoserier avsedda att imponera i salongerna, eller att hinna besöka så många pianoelever som möjligt för att maximera familjens inkomst. Som gift organist kunde han slippa undan faderns skugga och nöjde sig med det i 40 år, innan han med årens och erfarenhetens auktoritet kunde vända sig till pianot igen. Den ursprungliga planen var att i Bachs efterföljd bara skriva två satser, Preludium och Fuga – idén att inkludera en mellansats kom senare. I det färdiga verket är det koralen som binder samman hela verket och fungerar som dess känslomässiga förlösning och klimax.
Om Leon McCawley
Den brittiske pianisten Leon McCawley, berömd för sitt osvikliga kommunikativa spel, har skapat musikglädje för en publik över hela världen sedan han 1993 vann första pris i den internationella Beethoven Piano Competition i Wien och andra pris vid Leeds International Piano Competition. “Natural Connection” är hans senaste album från 2024.”Varmt rekommenderad av magasinet ”Gramophone” med beskrivningen – Glittrande pianospel, sinnlig virtuositet, övertygande charm och musikalisk hederlighet. McCawley och Mozart är ett känt koncept och han har framfört och spelat in samtliga Mozarts pianosonater på märket (Avie records ). Säsongen 21/22 var McCawley Artist-in-Residence i Wigmore Hall I London och regelbundet framträder han på Londons Southbank Centre, Hong Kong Arts Festival, New Yorks Lincoln Center, Singapore International Piano Festival och sist men inte minst Piano Visions-series på Academy of Fine Arts i Stockholm. Han kan ofta höras på BBC Radio 3. Man kan höra honom spela och intervjuas i ” In Tune, Wigmore Hall Lunchtime Series”.